Akademisk ridkonst är inget nytt koncept eller ny dressyrform utan det namn som Bent Branderup gett sin tolkning av den dressyr som han vill försöka återskapa ifrån den tid då vi använde dressyren för att få en stark, liksidig, välutbildad häst som skulle hålla och kunna ridas lätt i strid. Idag behöver vi inte längre utbilda stridshästar, men vi vill alla fortfarande ha starka och hållbara hästar som finns med oss länge och oavsett vilken inriktning vi än rider så vi har fortfarande användning av själva tankesättet angående häst och ryttares utbildning.
Inom Akademisk Ridkonst lägger man ofta upp hästens utbildning efter en ”utbildningstrappa” som har en röd tråd igenom hela utbildningsprocessen, ifrån den helt gröna hästen ända upp till skolorna ovan mark. Det resulterar i en stark liksidig häst som lätt kan dansa efter ryttarens tyngdpunkt och alltid hitta sin egen. Dit kommer man genom att ifrån början sträva efter att skola hästen till att bära mer vikt på sin bakdel.
Om man följer utbildningtrappan börjar man jobba med den outbildade hästen ifrån marken vid hand och longering. Där kan man ledsaga, stärka hästen och lära in alla hjälper utan att den dessutom behöver ha en ryttare på ryggen att balansera upp.
Därefter när hästen förstår hjälperna och har hittat sin egen balans är det dags att sitta på den och göra precis samma sak men ifrån ryggen, gärna med någon som fortsatt kan hjälpa hästen ifrån marken.
När hästen sedan även förstår hjälperna ifrån sin ryttare så tar man bort ”markpersonen” och resten av utbildningen kan påbörjas. Eftersom att man har en röd tråd så vet man också att man använder hållbara hjälper, en hjälp som fungerar igenom hela processen och inte kommer att krocka med nått annat på vägen.
Så får man inte glömma att alla hästar och människor är egna individer, det går aldrig att utbilda alla efter samma ram. Man måste alltid modifiera lite och anpassa sig utefter individ och situation.
Varför ska man nu använda sig av just det här sättet att tänka? Ja, det finns inget som behöver vara rätt eller fel, viktigast är att du och din häst hittar ett sätt att jobba på som fungerar för er, det som gjorde att jag fastnade för AR filosofin var att den passar oavsett vilken häst man har och vilken inriktning man har tänkt att fortsätta med. Sättet att utbilda på gör att DU förstår HUR och VARFÖR det du gör påverkar din häst så att Du kan bli en självständig och självtänkande ryttare och inte bara är beroende av din instruktör, och det resulterar i en stark och hållbar häst, vilket vi vill ha i vilken disciplin vi än utövar, eller hur? Dressyr är ett stort begrepp som kan utövas enligt flera olika filosofier och jag tycker det är synd att vi många gånger delar in filosofierna i olika fack och sen rider vi "antingen eller", vi vill ju alla till samma slutresultat. Så mitt råd är att hitta DIN filosofi, då kommer du ha roligast!!
Så, sitter du och funderar på om det kan vara nått för dig och din häst? Våga testa, våga fråga ”Life begins at the end of your comfort zone”
Vill man ha mer information om Akademiska ridkonstens ursprung, historia mm. så finns mer info här: